För Många År sedan Hade jag Ett Torp ute i de Västgötska skogarna – Svalehult På Kobergs fideikomiss Hos Prinsessan Desiree och Friherre Silversköld -Helt ödsligt beläget kilometer från närmsta granne – men det gjorde ingenting för mig – har aldrig varit mörkrädd eller känt obehag av att vara ensam . . .
Ofta var jag där helt ensam och njöt av tystnaden och naturens doft och puls , vid sidan om låg en riktigt gammal Trollskog som var helt magisk . . .
En Kall Vinternatt vaknade jag och var bara tvungen att gå på Dass 🙂
Månen var nästan full och lyste upp ute , så jag drog bara snabbt på mig kläderna och gick de c:a 50 meterna Till Utedass …Det var helt stjärnklart och vindstilla så det var bara snön som knarrade mysigt under kängorna …
Jag öppnade dörren till uthuset gick in och öppnade nästa dörr till det lyxiga Utedasset med två sittplatser 😉
När jag så satt där i godan ro … Hörde jag plötsligt Knarrande steg bakom Min rygg utanför väggen som vette mot skogen …klockan 2 på natten :O !!!
Jag Blev helt Stel och hjärtat började Slå …ett par knarrande steg till och sedan tyst ….
Höll nästan andan och tusen tankar fladdrade i skallen hahaha
Nåväl …jag kunde ju inte sitta kvar där – jag var ju tvungen att gå ut – men vad tusan var det ??
Försökte tona in mig men med den pulsen var det omöjligt 😉
Så så ljudlöst som möjligt drog jag upp byxorna och med andan i halsen …bad jag att dörren inte skulle knarra …det gjorde den inte … Så fram till nästa dörr …där stog jag och lyssnade en stund – bestämde mig för att sparka upp den och sedan springa allt vad jag kunde upp till huset och låsa in mig :O
Jag fotade upp dörrn och sprang nog de snabbaste 50 metrarna i hela mitt liv hahaha
Slängde upp ytterdörrn Till huset smällde igen den och låste … Andetagen var som en blåsbälg och hjärtat kändes som det var på väg ut genom bröstkorgen . .
Gick bak till Köksfönstret och tittade ut mot dasset …men såg ingenting . .. Det var lika rofyllt som vanligt på ängen mellan huset och Dasset . . . Vad tusan var det ??
Tittade ut från alla fönster men inte en själ därute …
Så det var bara att krypa till kojs igen – Låg på helspänn länge och lyssnade …men inte ett ljud så efter många om och men somnade jag . . .
När jag vaknade på morgonen efter …Tittade jag ut och såg efter om det var några flera fotspår därute …men ingenting…Gick ut och upp till dasset och runt hörnet för att titta ….
INGENTING !! Inte ett spår !
Så Konstigt !
Jag Är verkligen inte en person som inbillar mig saker och jag är fortfarande helt säker efter alla år att jag hörde de där knarrande fotstegen 😉
Och jag Vet fortfarande inte Vad det var…Men Shit så Rädd jag blev !! 😉 Tror inte jag blivit det varken förr eller senare …. 😉
Det lustiga är att jag har aldrig den känslan när jag jobbar med Andevärlden eller rensar hus – har Aldrig blivit rädd för någonting ….men detta ! 🙂
WargMåne - Spiritatwar 
Du var ju inte beredd på att bågon skulle komma🤔
GillaGilla
Haha ne verkligen Inte Mitt därute I skogen 🙂
GillaGilla